Det är svårt att inte påverkas av nyhetsflödet just nu. Krig, inflation, valuta- och ränteinstabilitet, handelstullar, politisk oro och mycket annat. Ibland kan det kännas som att världen gungar under fötterna på oss. Många, troligen de flesta, kreditbedömare har aldrig känt av omvärldens svängningar så tydligt som nu. Det som tidigare varit relativt stabilt och förutsägbart är plötsligt föränderligt, och gamla sanningar gäller inte längre på samma sätt.
Jag minns när jag började i branschen. Då var kreditrisk något ganska linjärt. Vi tittade på siffror, historik och betalningsanmärkningar. Det fanns en trygghet i de metoder vi använde och den data vi förlitade oss till. Men idag, med snabba ränteförändringar, varierande energipriser, materialpriser mm och företag som kämpar med globala leveranskedjor, krävs det mer än så. Plötsligt är det inte bara siffror på ett papper, utan verkliga människor och företag som påverkas – och vi som gör bedömningarna måste våga se hela bilden.
Jag märker också hur lätt det är att bli försiktig, nästan rädd, i sitt beslutsfattande. “Tänk om jag missar något? Tänk om läget förändras i morgon?” Men det är just här som utmaningen – och möjligheten – finns. Att inte vara rädd. Att våga fatta beslut även när framtiden är oklar. Att använda både de nya verktygen, som AI och automatisering, och sitt eget omdöme. För i slutändan är det ändå människan bakom beslutet som gör skillnad. Det betyder att vi behöver ha mod att ta till oss det nya, men också modet att förlita oss på vårt eget omdöme och förmågan att ta egna beslut när det behövs.
Det är nu, i tider av nya behov, många företag behöver vårt stöd. Det kan handla om företag som utvecklar nya energilösningar, batteri- och datalagring, läkemedel, vattenrening etc etc etc. Många av de här företagen har ingen lång historik, ofta ingen alls, vi kan se tillbaka på. Vi behöver då hitta nya metoder för att göra våra bedömningar och framför allt skapa oss en egen bild över deras framtida överlevnadsförmåga. Ett är säkert, de behöver och kommer behöva vårt fortsatta stöd.
Jag tror att det är nu, i tider av osäkerhet, som vi verkligen får visa vad vi går för. Det handlar inte bara om att minimera risker, utan också om att ge möjligheter till dem som vågar och kan. Att se potential där andra ser problem. Att vara den som säger ja, när alla andra tvekar – men på rätt och riktiga grunder.
För även om världen gungar, är det just då vi behöver stå stadigt. Och kanske är det då vi gör vårt viktigaste arbete.
Vill avsluta med ett citat från en tidigare amerikansk president, Ronald Reagan,” The future doesn’t belong to the fainthearted; it belongs to the brave”.
