Månad: juni 2022

Här följer några frågor & svar från chatten till Credit Talk 8 juni.

Fråga 1

Kan man bli skyldig till penningtvätt även om man inte hanterar transaktioner, värdeöverföringar eller tillgångar? T.ex. rådgivare, bolagsbildare, revisorer etc. – Lina

Svar, Marie W:

Det här svaret blir ju teoretiskt – allt är ju ”beroende på” och ”omständigheterna i det enskilda fallet”. Men i princip är svaret JA. 

Ja, det går att bli straffrättsligt ansvarig för både penningtvätt enligt 3 § och för näringspenningtvätt enligt 7 § även i rollen som rådgivare och som mer en ”bakgrundsaktör” som bolagsbildare och/eller revisor som intygar något avseende transaktioner eller liknande.

Allt beror givetvis på vad man ”insett” angående risken att det kan handla om penningtvätt – men om det är ett upplägg/en kund/en tjänst osv. där man i rollen som rådgivare/bolagsbildare/revisor – beroende på omständigheterna – har skäl att misstänka att det KAN ha att göra med ett penningtvättsupplägg och där de frågor som man då ställer till kunden/blivande kunden kring det som man reagerat på inte ger tydlighet utan gör att man fortfarande har misstankar om att det verkar handla om penningtvätt. (Och kanske gör att man får ännu  fler frågor – som inte heller leder till klarhet…) Då kan man hamna i att man straffrättslig anses ha insett risken att det handlar om något som är fel och då ska man inte gå vidare i det. Gör man det – trots denna insikt – kan man hamna i att bli skyldig.

Fråga 2

Vad hette domen? – Hulya

Svar Marie W:
Länk direkt till HD:s hemsida om domen

Fällande dom för näringspenningtvätt – Högsta domstolen

Fråga 3

Vi banker har en utmaning hur vi ska hantera kvarvarande medel vid avslut av affärsförbindelse efter rapport till Fipo. Banken kan inte behålla kund och nu skickar vi ut medel på avi vilket betyder att medel kan gå vidare. Lika när vi behåller krediter och det amorteras varje månad. Hur arbetar polisen med det vi rapporterar in? Behöver det avgöras om medel är legala? – Nicole

Svar, Marie W:

Om Fipo-kontakten inte leder till konkret åtgärd från Fipo är det här som den ”vanliga Polisen ”bör bli inkopplad – alltså den delen av Polisen som utreder brott (som Fipo inte gör och inte heller ska/har i uppdrag att göra). Men om man som bank ”bara” anmäler till Fipo finns ingen garanti för att det kommer hända. Det finns ingen garanti att Fipo gör en polisanmälan till den vanliga polisen.

Och det finns risk för att en bank som ”gör rätt” enligt PTL fastnar i att ändå riskera att ”göra fel” straffrättsligt om de här medlen kan få komma vidare.

Medlen har ju identifierats som ”misstänkta” av banken – och det bör då komma till ”den vanliga Polisens” kännedom via en ”vanlig Polisanmälan” och Polismyndigheten/åklagare bör då inleda en förundersökning enligt penningtvättsbrottslagen & enligt rättegångsbalkens regler om det.

I den bästa av världar borde detta alltid ske av Fipo vid dessa fall av misstänkta brott (då det krävs väldigt lite för att en förundersökning om brott ska inledas) men då det inte är så är det alltså rekommendation att banken gör en polisanmälan. Det finns inget krav på det, men det finns annars risk att banken hamnar i en mycket märklig situation i relation till det straffrättsliga ansvaret.

Polisanmälan bör dock göras på ett visst sätt – bland annat med angivande av rätt omständigheter så att det blir rätt brott som registreras in (det är inte säkert då Polismyndighetens kompetens om detta med penningtvätt tyvärr varierar kraftigt i nuläget) och beroende på svårigheten ska förundersökningen om brottet antingen ledas av Polismyndigheten eller av en åklagare (om det är lite svårare är det en åklagare som ska in direkt och det behöver man som anmälare också bevaka så att det blir rätt – då detta inte heller alltid tyvärr tas om hand på rätt sätt vid anmälningsupptagningen till Polismyndigheten).

Sådana polisanmälningar har jag, Marie Wallin, till exempel hjälpt företag att göra som just hamnat i liknande situation som du beskriver. Med resultat att det ledde till att förundersökning inleddes av den vanliga polisen.  (I ett fall dock efter en hel del ”om och men” och att jag, Marie, fick beskriva det straffrättsliga läget för Polismyndigheten för att den skulle inleda en förundersökning om penningtvättsbrott enligt 3 § penningtvättsbrottslagen- men det ledde sedan direkt vidare till att Ekobrottsmyndigheten tog hand om det med en åklagare som förundersökningsledare som beslutade om att ”de misstänkta medlen” skulle vara i penningbeslag.)

Eftersom brottet näringspenningtvätt inte kräver illegala medel för att straffansvar ska bli aktuellt så behöver den frågan inte avgöras – om man anser att det handlar om ett ”klandervärt risktagande” som någon person/några personer som har varit en del av hanteringen av pengarna har insett risken för att det kan handla om penningtvätt. Kunskapen om detta varierar dock ännu kraftigt i nuläget inom Polismyndigheten, tyvärr, så det är därför det är viktigt att veta att även om Polisen ”ska” jobba på ett visst sätt (som i detta fall att medlens ursprung inte behöver efterforskas vid näringspenningtvätt för att kunna straffa gärningspersoner) så behöver det inte bli så att just det ärendet som du anmäler kommer hanteras så. (Därav att jag menar att det i nuläget behöver göras en polisanmälan med kvalitet och med en medvetenhet om vad som gäller och som behöver bevakas/kvalitetssäkras så att den verkligen hamnar rätt inom rättsväsendet.) Förhoppningsvis kommer Polismyndigheten arbeta mer säkert och mer lika när den tar tag i att förbättra kompetensen/medvetenheten – men i nuläget bör man ”hålla i” de polisanmälningar som görs och se till att de styrs in i kvalitet. Därför går det inte att svara enhetligt eller kort på hur Polisen kommer att arbeta i nuläget. Det beror helt på om den som tar emot anmälan har koll på reglerna eller inte.

Svar, Maria T: Jag delar verkligen problemet som Nicole beskriver. Det är vår vardag att avsluta kundrelationer med hänvisning till PTL och då i normalfallet (om det inte finns skulder hos Kronofogden) utbetala kvarvarande medel till kunden, vilket i sig rimligen borde utgöra sådant klandervärt risktagande som straffbestämmelsen kriminaliserar. I den bästa av världar skulle vi få någon reaktion från polisen, men det är inget vi räknar med i normalfallet, så pengarna utbetalas. Jag skulle gärna se att det kunde tydliggöras från FiPo/FI/praxis hur finansiella aktörer bäst hanterade situationen.

Fråga 4

Vilket är målnumret (HFD) på det klandervärda risktagandet? – Cecilia Green

Svar, Marie W:
Länk direkt till HD:s hemsida om domen
Fällande dom för näringspenningtvätt – Högsta domstolen

Fråga 5

Kan legal skatterådgivning – som ibland innebär upprättandet av långa kedjor av företagskonstruktioner och låneavtal inom och utomlands – krocka med näringspenningtvätten i den mån att transaktionerna blir ologiska – men logiska för att undvika skatt? – George

Svar, Marie W: 
Näringspenningtvätt bygger ju – kortfattat – på att det handlar om åtgärder som typiskt sett kan antas ha med penningtvätt att göra. Det är det som är grunden för det brottsliga. Utan att det behöver handla om bevisade brottsliga pengar. Det blir därför ett ”beror på”-svar beroende på hur ”ologiska” de är i förhållande till om det går att få tydlig klarhet i syftet med upplägget i alla delar/vilka som står bakom transaktioner/avtal/bolag osv. (såväl fysiska personer som företrädare för bolag – problematiken som kan finnas med olika regler och krav på detta med verkliga huvudmän i olika länder osv.). Är det legal skatterådgivning där alla frågor om detta får svar så är det svårt att påstå att det är näringspenningtvätt – men det beror som sagt på hur ”rörigt” det är – om jag uttrycker mig enkelt. Men självklart måste till exempel finansupplägg få vara ”avancerade” – om det finns en legal förklaring till det som går att följa och som går att visa – utan att det är brottsligt. En fin linje att balansera på dock.